tisdag 15 november 2016

Det blev en Prinsessadag.....igen.


För några dagar sedan skrev ja om att allt kändes helt ok. Livet var behagligt o ja verkligen njöt. O av erfarenhet visste ja att så kommer det inte alltid vara.

Idag har det vänt.
Prinsessan mår så pass dåligt att ja fick ta henne till läkaren idag....igen.
Magvärken bokstavligen tar död på henne. Hon äter inte. Värken i magen blir bara värre o värre. Hon kommer inte till ro på kvällar av all ångest för hennes levende, så hon sover inte heller. Självskadebetendet visar sig mer o mer. Just nu är det benen som hon skär sig i.
Allt blir en ond cirkel. O sedan hon blev vuxen o går under vuxenpsykiatrin så får hon absolut inte den hjälpen hon skulle behöva ha.

Nu börjar en ny orolig tid. En tid med ständig jour. En tid då vi aldrig kan stänga av telefonen. En tid då vi kommer sitta på helspänd varenda gång det ringer på dörren eller telefonen ringer med okänt telenummer. 

Som sagt, ja tog henne till min egen läkare idag. Han kan såklart inte göra underverk, men ändå lyssna han o gav henne hjälpmedel för att kunna sova ivf. Hon fick även starkare magmediciner. O så en återtid på onsdag.
Min läkare är bara bäst. Han lyssnar o förstår. Han ser helheten av hela familjens mående o han känner oss alla.


Meningen idag var att ja skulle åka till Granhammar på stickcafé. Men vad är viktigare än Prinsessan en sådan här dag??

Vi åkte till IKEA ist o gick där o dröna. Hon fick i sig hela två pannkakor o så köpte hon ljus.
Sedan åkte vi vidare till Marieberg o gick där en stund med. 


Idag har ja oxå visat henne en blogg som ja följer. Det är en av hennes vänner som skriver. Just de två har vart lite oense ett tag men i sista blogginlägget tyckte ja ana att "vännen" saknade min Prinsessa o ja har ju förstått att Prinsessan saknat sin "vän"
Ja läste upp inlägget o Prinsessan vågade sig på att sända iväg ett sms till "vännen". Ja fick där o då bevittna en så stor lättnad i min Prinsessa. Hon blev så otroligt lättad o glad att hon fick svar av "vännen"
Så nu hoppas mammahjärtat att hennes oro kanske, kanske släpper lite. En sak mindre liksom.

När sådana här tider kommer känner man sig så maktlös. Det finns verkligen inget ja kan göra för att lindra hennes smärta, ångest eller panik. Ja kan bara stå där o ta emot när hon faller. O ärligt talat vet ja inte riktigt vad ja skulle vilja ha för hjälp heller. Ibland funderar ja över en "husa" som tar över hemmet så vi får mat i oss o rena kläder. Ibland skulle ja vilja tvångsinlägga henne så hon själv inte kan ta sig ut. O nästa stund skulle ja bara vilja gå som en skugga bakom, för att vara med att ta emot när fallet kommer, så hon inte faller för långt ner.
Sen tänker ja; - Ska vi ha såhär resterande av livet? Kommer hon någonsin få rätt hjälp? O kommer hon orka? 
Om hon inte orkar........

Nu ska ja sova, för att orka vara den mamma som Prinsessan behöver imorgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Må solen skina på ER oxå

Må solen skina på ER oxå
Välkommen tillbaka