onsdag 29 augusti 2018

Nyförvärvet i min RÅSA vardag.


Ni förstår min lycka va??
För exakt VEM hittar en nystmaskin i sin favvofärg???

Jag hitta den på Hallagården. 
Först ville de inte sälja den, men efter lite övertalning från min sida blev det ägarbyte. 
De har inte ens sådana till försäljning i nypack. Utan de säljer de vanliga, en sådan ja redan har. Vit o röd...ni vet.

Denna är begagnad o väl inkörd.  Den har finesser ja måste kolla upp. Sticker ju ut alla möjliga pinnar o ringar som ja inte har en aning om hur de fungerar. 
Det får bli att googla om ingen av Er kan berätta o förklara för mig.

För mig är det ju viktigast att den är RÅSA. Så om den inte fungerar som den ska, så ska den få en hedersplats i hobbyrummet som dekoration. 
Finaste nystmaskinen, välkommen till min vardag. 
💗


Annars bestod dagen av det vanliga. 
Sitta o sticka i fåtöljen.

Någonstans tycker ja ändå att ja mår lite bättre. Jag blir inte lika trött på kvällen o ja orkar röra mig lite mer. 
Men ja är ff rädd för att göra för mycket o sedan må piss.
Nu äter ja enbart värkmedeciner utöver mina vanliga mediciner. 
O snart ska även de bort. 

Prinsessan är den som hjälper mig hela dagarna. 
Hon gör det ja borde göra.
Känns mindre kul faktiskt. 
Men just nu fungerar det bäst såhär.

Idag hoppas ja på att några nystan skall få komma in i mina skåp. 
O att mina möbler i hobbyrummet står där de ska. 
Då blir det lite enklare för mig att göra något.
För sitta o lägga in garn kan ju bara vara helande. 
Rena bosten för kroppen o sinnet liksom. 
Så håll tummar att just det hinns med idag.

Husan



tisdag 28 augusti 2018

En måndag i Augusti där mående INTE är där ja vill.


Ja, vilket trist läge allt blev.
Här sitter ja o stickar o stickar. Men igt skulle ja vilja vara med o flytta sakerna. Få rätsida på hemmet. Packa in garnerna i mina skåp. Fixa i mitt nya hobbyrum......mm.mm.
Listan går att göra hur lång som helst.
Men att bara duscha är ett helt företag o krävande projekt.
Ja kallsvettas o blir helt matt. 
Tar över 1 timme innan ja känner mig behaglig igen. 
Skulle ja då göra något litet igen ( typ plocka i diskmaskinen) så börjar allt om. 
Riktigt trist alltsammans.
En fördel finns, o det är att det blir en jädrans massa sticktid. 

Koftan Offe är snart klar i omfång. Ska, om några varv, börja med Icord kedjan som ska vara runt hela koftan. 
Den kedjan blir så fin på arbetena,  men fyfabian va den är trist att göra. 
Stickar mer baklänges än framåt känna det som. 
Men som sagt, ja har ju tid att göra den. 
Kan ändå bara sitta här o glo.

Här ni tips på filmer eller serier tar ja tacksamt emot det. 
Även dokumentär är jätteintressant. 



Igår kväll följde ja med Prinsessan ut o kvällspinka hundarna.
Passa på att ta in dagens tomatskörd.
Barnen har vårdat o skött plantorna så fint medans jag vart borta o sjuk.  
O så tror ja allt det är min man som hjälpt till att vattnat dem.
Bästaste familjen. 
Vad skulle ja gjort utan ER?
❤❤❤❤


Annars var gårdagen precis så tråkig som den kan vara från en fåtölj i vardagsrummet. 
Riktigt frustrerande.

Hoppas på att dagen blir lite mer innehållsrik. 
Lite mer nämre friskhet.
O lite mer ork.

HUSAN

söndag 26 augusti 2018

Några veckor i Augusti.


Nu är det bra länge sedan ja blogga. 
Anledningarna är otroligt många o ja ska försöka ta allt från början.

Bästa Sannahedsvännen o ja åkte ju upp till Fattigskogen på det årliga lägret.
Det är så lugnt o skönt. Inga måsten alls. Inte ens mat som skall göras utan det har vi betalt för att få på bordet färdigt o klart. O varje år är det samma sak.
Maten är ljuvlig o man är ALDRIG hungrig. Det äts o fikas precis hela tiden. 
Jag som både är laktos och diabetiker hamnar i himmelriket. 
De tänker verkligen efter o ger mig t.o.m fika o efterrätter som jag kan äta.
TACK snälla NI. Jag känner mig alltid bortskämd när jag är hos ER.

Sådana här kvällar, med ljuvliga himlar, blir man mött av nästan varje kväll.
Nästan alla går ut o fotar. 



Inne i storstugan, där vi alla sitter o stickar hela dagarna, är rena handarbetsverkstaden.



Iår fick ja färga garn på ett annorlunda vis. La iskuber på garnet o strödde på färgpulver. När sedan isen smält så följer färgen med ner i garnet. 
När ja starta färgningen så kände ja att det kommer ju inte bli så mycket färg underst av garnhärvan. Men jösses va fel ja hade.
Blev ljuvligt vackert.
Ska försöka ta kort på härvorna så ni får se så småningom.


På en gång man går ut så slås man av utsikten. Man blir stående o bara njuter. Andas in o gömmer det för alla höst o vinter dagar. Då tar ja fram allt o börjar längta till nästa sommar.


Man kan bli totalt fattig om man skulle köpa allt man vill ha.



Denna vackra kvinna har ja fått äran att träffa flera somrar. Hon är en av de ja verkligen vill skall vara med samma vecka som ja. Hon o hennes mormor. (som dessa dagar blir ALLAS mormor).
Jag tänker ofta tillbaka till min egen mormor som lärde mig allt om handarbete. Även sådant som var, för mig, totalt ointressant just då. Önskat att mormor o ja skulle haft sådana stunder vi med. Där vi åkt bort o bara vart vi.
Vilken lycka för dessa två att ha detta minne tillsammans. 



Ytterligare en tjej som ja fått äran att dela dagarna med i Fattigskogen. Ja TROR att hon är den som bor allra längst bort. Har den längsta resan av oss alla.
Det är henne ja kollar in på morgonen när hon yogar. Hon sätter sig så hon har hela den vackra utsikten framför sig o sedan intar Yogan henne. Det är så otroligt vackert. 
Iår han ja aldrig med. Hon är så in i bängen morgonpigg ju. 
Men nästa år ska ja banne mig ha en egen matta med mig o göra henne sällskap. Jag bara SKA lära mig det. Måste ju vara perfekt för mig..kropp...eller klump...eller kanske själabostaden. 
Oavsett så ska ja ligga i hårdträning. 


Denna kvinna bor inte alls långt från mig. En kvinna med otrolig kunskap. En av de jag aldrig träffat förut, men hade vart i Fattigskogen fler gånger än ja. 
Det är ju två olika veckor och ja åker alltid på den sista. Kvinnan brukar åka på den första veckan. 
Inte konstigt att vi inte setts.
Men ja hoppas vi ska ses många gånger innan nästa sommar o dess läger.


Denna tjej bor inte hon heller så långt bort.
Ja vet faktiskt inte om det var hennes första läger eller ej.
Oavsett så hade vi otroligt kul.
Henne har ja haft en hel del kontakt med efter lägret med.
En riktigt fin tjej som ja hoppas kommer över ibland o stickar lite med mig.


Ja, o så var det dedär kvällarna. Magiskt vackra.



Detta är självaste kvinnan med anledningen att vi alla stickerskor åker dit. Det är hennes garnaffär STICKA MERA
som anordnar Fattigskogens stickläger....o många fler häftiga träffar.
Gå in o kolla på hennes sida så ser ni att det finns fler roliga event att anmäla sig till. 


Finaste Sannahedsvännen.


När lägret är slut så brukar min man komma o hämta mig. O även om Sannahedsvännen var med så kom allt Gubben. 
Han skulle ändå upp o hälsa på en jaktdommare. Så vi tog vår vanliga runda hem. 
Åkte förbi Lima där jag har en annan stickvän. Fick lite kaffe o prata lite nörderistickning. 
Sen drog vi vidare till denna jaktgubbe. 
Alltså, prata jakt just då var inte det jag hade lust med precis. Men, men..bara att gilla läget. 
Det blev inte så långvarigt som tur va.

Vi stanna sedan o åt på vårt vanliga ställe vid Färnforsen. Gick vår konstrunda, KONST I BYN, o förundrades över vad alla dessa skolelever hittar sin inspiration till alla dessa naturliga statyer/arrangemang/ideer.
Så roligt att se detta varje år. 


Denna sköna fjäril skulle ja lätt kunna tänka mig på husväggen som en vacker dekoration. 


O lilla ja. 
I RÅSA klänning som min storasyster sytt upp åt mig. 
Hon är otroligt duktig på många olika vis. O just sy klänning till mig uppskattar ja otroligt mycket.
Hon sydde även min GARNKLÄNNING.
O det lär bli fler...om ja får bestämma. 



Väl hemma på lördagskvällen kändes det ganska ok. 
Ja var trött o hade ganska ont i kroppen.
Men det är ju ganska vanliga symtomer när man gjort roliga saker lite för länge. 
Det blev lite för många veckor med roligheter på rad kan man säga. O mina sjukdomar ja redan har säger självklart ifrån. Det är ju vanligt...liksom.

På söndagen börja ja frysa o ni vet ju hur varmt det va där i mitten på augusti. 
Detta är alltså den 11/8

Det blev inte många knop gjorda. Ja låg mest eller så satt ja i fåtöljen o dirigera familjen.
8 dagar innan min 50 årsdag.
Prinsessan hade tagit på sig hela min födelsedag. O ja ville inget veta. 
Det enda ja fick göra var att 1 månad innan bestämma hur ja ville fira den. O jag valde öppet hus från o med 14.00. 
Kände väll att ja inte alls ville ha något uppstyrt kalas eller dunderfest. 
Vi har ju en flytt framför oss oxå.
Och öppet hus blir inget tvång för någon.

Men ligga sjuk veckan innan var INTE inplanerat.  


O det blev bara värre o värre. Orka inte ens ha mina ögon öppna ibland. Blanda sömn med dvala. Ibland kände ja att ja föll in i djupare dvala o genast försökte ja fokusera på något för att inte falla bort ur verkligheten.
Helt galet ju. Hur tänkte ja där igt????


Dagarna gick o när onsdagen kom o ja vägra lyda familjen om att åka in till akuten, så gick ja ivf iväg till min privata läkare.
Han var jätteupptagen, men bad personalen ta prover. O när de fick snabbsvaren så skicka de upp mig till VC.
Där tog de bara nya prover o skicka hem mig igen.


När fredagen kom o min läkare fick svaren så blev han riktigt rädd. Han hade aldrig sett så höga värden på någon människa alls som ändå stod på benen.

Det blev raka vägen till akuten. O någon stans där förstod ja att ja var allvarligt sjuk.
Det blev inga stopp i några väntrum eller liggandes i ett rum.
Jag blev övervakad hela tiden.
Det togs ryggmärgsprover, blodprover, upp o ner till olika röntgen o alla tänkbara tester.

Här ser ja inte bara död ut, ja känner mig helt klar med livet. 
Nu, såhär en vecka senare ser ja ju att ja skulle åkt in långt innan ja gjorde. 
För hade inte läkaren fått svaren där på fredagen utan öppnat det på måndagen är ja inte säker på om ja överlevt.

Jag blev inlagd på infektion med
Blodförgiftning, njurbäckensinflamation OCH lunginflammation.

Som vanligt....varför bara ha en sjuka när man kan ha fler.

Som tur är svara ja otroligt bra på all penecelin. 
Så redan sena fredagskvällen mådde ja lite bättre.


Jag gjorde allt i min makt för att få permis på söndagen, min 50-års dag. 
Allt Prinsessan fixat skulle bara INTE ställas in. Hon hade jobbat så, fixat, donat o städat.
O ja fick reda på att det skulle komma folk långt ifrån oxå. 
Så ja tala hela tiden om att ja ville veta om ja fick åka hem en stund på söndagen.
O den fina läkaren inne på Lasarettet hjälpte till så det skulle fungera.

När ja vaknar på söndagen känner ja att ja bara vill dö. Skulle kunna föda hur många barn som helst, bara ja slapp denna värk i ryggen. Medicinen jag äter för värk hjälpte inte alls på denna värk.
Men som tur är har ja ju min egna privat läkare. 
Han smsa varje dag med mig o kolla hur ja mådde. Han fixa så ja skulle få vara smärtfri.
Vilken känsla. Smärtfri har ja ju inte vart på år o dagar. 
Ja kände genast att det blev bättre o bättre för var timme som gick.
kl 14.00 infann ja mig i mitt eget hem. 
O Prinsessan med hjälpredor hade gjort det såååå fint.
Jag fick fira min dag i RÅSA skimmer i vardagsrummet i en fåtölj. 

Tyvärr har ja inte sån många bilder från min dag. Alla var fullt upptagna med att få den att fungera. 

Dessa två bilder är när jag öppnar presenten ja fick av mina 3 fina barn.
De hade snappat upp något ja aldrig trodde ja skulle få. En sådan sak får man spara ihop till o köpa med stor andakt.
Men ja FICK den.
(Ja tänker inte än tala om vad det är. Det kommer så småning om)


Men ni ser ju hur glad o överraskad ja blir. 
Bevis på att det var perfekt.


Min man hade ju redan köpt mig en dator o spinnrock.
Så otroligt tacksam att de verkligen lyssnat på vad ja önskar mig o inte behöver.


Ja tror Prinsessan räkna till nästan 40 gäster. 
Själv var ja helt slut. 
De sista gästerna var faktiskt min privata läkare. 
Han är ju helt galet bäst.
När han såg mig, skaka han bara på huvudet o sa att ja skulle ligga ner med dessa värden ja hade. 
Och igt hade han nog rätt. 
Jag mådde as dåligt, men ville inte visa o inte heller avblåsa något som Prinsessan jobbat hårt för.


Nu har det gått en vecka. 
Jag har ätit penicillin ända tills i fredags. Äter ff en massa extra värktabletter. Orkar inget alls. Känner en matthet utan dess like. O gör ja något annat än går på toa, till o från sängen eller sitter i fåtöljen o stickar så blir ja helt kallsvettig, andfådd, tryck över bröstet o helt snurrig.
Mitt minne sviker mig enormt, vilket gör att ja säkert är tjatig. Men ja mins ju inte om ja sagt det eller bara tänkt tanken. 

Igår, efter att suttit inne i en vecka, åkte vi till Hallagården för att inhandla lite ull. Men det skulle ja nog inte ha gjort. 
Fy fabian vad värre ja mådde.
Fördelen är att ja ivf har ull att spinna med min nya spinnrock. 
Ska bli så kul.

Nu ska vi gå in för att flytta. Hela vår nedervåning skall över till den andra sidan. Mycket är redan klart, då vi tyckte det var enklare att flytta in nedervåningen innan kalaset för att alla skulle få plats inne om vädret inte skulle vara med oss. O det var ju tur, för det blåste ganska bra där på söndagen.
När hela nedervåningen är tömd skall köket rivas i den del Prinsessan ska bo i, vår gamla nedervåning.
O så ska det göras en öppning på övervåningen.

Men ja får ju snällt bara sitta o titta på. 
Riktigt frustrerande kan ja säga. 
Enligt läkaren kommer det ta flera veckor innan ja orkar något.
SKIT...typ.

O just nu är Prinsessan förkyld, Gubben har fått något åt höften o Storkillen är oxå lite förkyld. Bara Lillkillen som är OK.
Detta är igt precis som vanligt när det gäller oss.

Inget får gå enkelt.

Nu ska ja förflytta mig 3 meter åt höger, till fåtöljen. 
För detta blev lite ansträngande det med.

Ha en fin söndag. 

HUSAN

onsdag 8 augusti 2018

Mot Fattigskogen.


Så blev det då äntligen dax för stickläger nr2.

Denna gång har jag fått med mig Sannahedsvännen.

Jag har ju alltid åkt ensam förut. Gubben har kört upp mig o även hämtat mig.
Men denna gång hämtar han mig bara.

Även om inte Gubben var med så blev det samma rutin ändå.
Stanna i Karlskoga o köpte macka.
O någonstans, mitt i skogen, på en raka, vid en parkeringsficka...
där stanna vi o käka, kissa o drack vår dricka.
Precis som vanligt.



Jag som inte behöver köra (tur det, för då hade vi aldrig kommit fram) sitter som vanligt o stickar.
De sista varven på sjalen "Tillsammans"


Väl uppe i Fattigskogen infinner sig ett lugn i kroppen. Det är tyst, lugnt o helt galet vackert.

O dessa solnedgångarna man får uppleva här är alltid magiska.


Efter att vi suttit o stickat från då vi kom (typ 12) tills vi la oss (typ 01.00)
Somna vi gott båda ja o Sannahedsvännen.

Idag tar vi o gör samma sak.
Stickar, stickar o så stickar vi lite.

HUSAN

fredag 3 augusti 2018

Stickläger nr 1.


Så här första Sticklägret slutat.
Som vanligt är det helt galet skönt att bara få vara o sticka tills man sj vill göra något annat.
Pulsen går ner i kroppen o man finner ett lugn efter vara en dag i denna miljö.
Spänningarna släpper o man börjar ladda batteriet igen.

I denna lada har ja suttit 80% av tiden o bara stickat o spunnit....Eller ivf försökt spunnit.
Inte så enkelt alls.




När lägret börjat o det bara passerat några timmar ser bordet framför oss redan ut som vi suttit där i flera dagar.
Alla får upp sina saker o kör igång.




Maten är, precis som vanligt, mycket god.


O fikat är det inte heller fel på.
Frukt o sockerfria bakverk.


O Lilla Gubben springer ff o skriker sig hes.
Försöker få någon höna att förstå hans frierier.
Men inte denna sommar heller lyckats han.


Ja, ja har stickat, ätit, sovit, försökt hållt mig borta från  alla sociala medier.
Vilket igt var svårast då man ändå vill vara hygglig o svara på frågor o dyl.

Gubben kom o hämta mig framåt eftermiddag.
Koppla på husmusen o drog hemåt.

Kvällens ljumna väder gjorde att vi tog en promenad med alla hundar. 
Prinsessan följde med, medans Lillkillen redan hade somnat.
Ja undrar verkligen vad han har pysslat med under den tiden ja vart borta om han är så trött att han somnat före mig.
🤔🙄🙈

Nu är det 4 dagar hemma innan nästa stickläger startar i Fattigskogen.
Bara att tvätta o packa om.

HUSAN 

torsdag 26 juli 2018

Sittihopdagar.


Ja vet...Är riktigt dålig på att få till inlägg här när vardagen kommer.
Det händer ju inte så mycket att skriva om igt. 

Sålt lite Fluffbollar.


Som nu är över 9 v gamla o totalt super söta.



O så har ja suttit o pysslat. Gubben drog ju till Norge så ja kände att ja kunde inta hela köksbordet i flera dagar utan gnäll.
Många stickmarkörer blev det.
😁
Men inte en endaste maska stickad.
🙄


O så fick ja ÄNTLIGEN hämta ut ismaskinen.
Den är ju bara för bra.
Inte bara för oss utan även för djuren.
Fyller vattenskålar med is o häller sedan på lite vatten. 
Krokodilen Driva käkar is som en galning.

O vi andra har dem i glasen till precis ALLT...utom mjölk då.


Igår drog vi o bada med Hanna, Gullvippan o Mini L.
Prinsessan körde.
Så otroligt härligt det va. 
Tyvärr så har mängder med fiskyngel dött av syrebrist i värmen så det flöt små yngel överallt. Lite små snuskigt kan ja tycka. Men fisken finns ju oxå i sjön så igt ska det ju inget göra.





Vi fick även besök av änderna. De var så närgångna så Gullvippan fick sig ett tjuvnyp i fingret. 
Tycker faktiskt att de kan ta sitt ansvar o käka små yngel ist för små flickors fingrar...om de nu ska va så hungriga.


När kvällen kom så anlände även Gubben. 
Riktigt skönt.
Tyvärr går det ju knappt att sova i värmen så ja tror vi somna vid 02.00 ca.
Något tidigare än vanlig alltså.

Idag har Prinsessan snott (lånat) vår bil så vi får vackert sitta här Gubben o ja.

Ja hoppas hon kommer innan kvällen så vi kan ta ett kvälls dopp ivf.
Prinsessan o ja alltså.
Gubben är ju rena badkrukan.
Fegis.

HUSAN 

Må solen skina på ER oxå

Må solen skina på ER oxå
Välkommen tillbaka