söndag 19 januari 2020

Idag ville jag DÖ.


Vilken jävla dag. 
😠

Kan säga såhär:
Idag har 
SUPERSUNKIGAFRUHÄXALUNDSTRÖM 
vart framme.
Ni som vet vem det är förstår lite mer än ni andra.

Jag är ff så upprörd att jag inte kommer skriva om det. 
Imorn hoppas jag på att jag lugnat mig lite.
Då kanske jag kan tala om dagen idag.

Ändå finns en risk att det kommer komma GRODOR ur munnen.

Husan

lördag 18 januari 2020

Njuter.


Dax, igen, för Slappartanten o mig att besöka relaxen. 
I nästan 5 timmar var vi där. 
Såg ut som tvättsvampar bägge två när vi gick ut därifrån.
Men hela vistelsen var precis så ljuvlig som den alltid är. 


Gubben kom o hämtade en Husan som var mycket gladare o piggare än på mycket länge.
Tog oss till Maxi o inhandlade det vi behöver in för helgen.
O kan ni tänka, även denna gång kom vi igenom Maxi utan skillsmässa. 
💪

Köpte något förbjudet. Något som jag ibland verkligen längtar efter.
Jag gillar igt inte choklad. 
Men denna chokladpudding är jag barnsligt förtjust i.
Åt den med andakt, sakta, sakta. 
När 10 min hade paserat, efter slutet av chokladpuddingen, så kändes det direkt att sockret slog in.
Jösses va allt är sött nu för tiden. O vad jag mår illa av skiten.
Nu ångrar ja den där jää...la chokladpuddingen.
Om 6 månader har jag glömt allt o gör om alltsammans igen.
Totalt galet, men sååå mycket jag.
🙈


Gubbens dag att fixa middag oxå. O idag blev det köpepizza.
Lillkillen, gubben o ja satt o mös framför tv:n o käka. Kolla på Talang o njöt av varandras närvaro.
Riktigt härligt att få ha Lillkillen hemma o höra hans skämt o livsfilosofi.
Älskart

Idag har Slappartanten o jag diskuterat livet efter barnens utflytt.
Ens egna liv som startar utan att man vet vad man skall göra med det.
Känna att man inte längre är lika behövd.
O ta reda på, VEM är jag utan mina barn???
😳

Starta ett nytt kapitell o se till att Gubben o jag gör det vi vill o inte kunnat gjort på de senaste 20 åren.
Intressant ...
..men lite läskigt med.

Husan


fredag 17 januari 2020

Tacksamhet.


Idag kom Socker förbi. Socker, vår gamla granne från gården vi hade för 10 år sedan. 
Namnet Socker fick hon av att hon verkligen ÄLSKAR fikabröd o godis. 
Socker är det absolut första namnet här på bloggen. Förutom våra egna då.

Idag har jag tänkt mycket på tacksamhet.
Tacksamhet över att jag har min man och mina barn.

Tacksamhet att Pärtan hamna just hos mig.
Tacksamhet att just jag fick köpa Skräphögen. En  långhårig Black and tan valp är nästintill omöjligt att få tag på om man inte stått i kö hur längebsom helst.






Tacksamhet är något som många inte kan visa. Det är något man förstår med åren. Inte alla, men några få får det med sig hemmifrån. Det beror på hur mycket barnen är curlade av sina föräldrar...anser jag.

Tacksamhet är glädje. Att vara glad är JAG tacksam för.  
Att GÖRA mig glad, då känner jag mig tacksam. 

Jag är oxå tacksam för att jag lever. 
För att jag överlevde barndomen.
För att jag träffade min man.
För att jag fick mina barn.
Att vi kunde ge våra barn en uppväxt mitt i maturen.

Tacsam att jag har tak över huvudet.
Mat på bordet
Och kläder på kroppen.

Att känna tacksamhet är livets positivaste känsla.

Husan



torsdag 16 januari 2020

Livet


Ytterligare en dag i vardagen.

Vardag för mig är att vara hemma.  Gå i pyjamas hela dagen.
Och göra några måsten o fler av de oviktiga sakerna.

Njuta av det jag har och äger.
Lyssna på tysnaden och  bara vara.

Skräphögen har gjort mig sällskap hela dagen.
Pärtan med, men med ett bestämt avstånd från Skräphögen.


Mina tankar idag har vandrat i livets spår. 
Hur blev livet ...hitintills? Var det såhär jag planerade o önskade mig det för sådär 30 år sedan?

Nä, såhär var inte min plan. 
Min plan var att ha ett 7-16 jobb. Gärna på ett kontor. Skaffa 2 barn. Hund. Ta körkort. Köpa ett rött hus i utkanten av ett samhälle.
Min man, för gifta mig skulle jag, skulle vara nästintill nykterist och älska sina barn. 
Jobba som hantverkare o ha en bra lön.
Ha en husvagn och dela ett intresse med min man.

Vad var det som gick rätt då??
Jo, hunden, köpa rött hus, gifta mig....o allt annat efter det.
Men något man inte tänker på som tonåring är hur det skulle gå om INTE planen slog in.

För 1:a barnet jag fick var inte det jag planerade. Storkillen skulle jag aldrig vilja vara utan, ingen annan av mina barn heller.
Men planen var ju att gå på aktiviteter med barnet, sporta, vara en aktiv mamma o se sonen ha ett helt koppel med vänner runt sig.

När det inte blev så, när man får det där pappret i handen där det står vad Storkillen hade för diagnoser, då hamnar man i en märklig sorg. Sorg över att det inte blev som man planerat.
Man rycks in i något man varken planerat, vill eller igt mäktar med. 
O det hade jag inte planerat. 


Jag tror inte det finns många som kan säga att de lever livet precis så som de planerade det som tonåring.
Alla hamnar vi på sidospår. En del som man inte alls vill o en del som blir otroligt bra.
Livet påverkas oxå av vad man har i sin ryggsäck. Har man fått lärt sig den hårda vägen eller den med guldsked i munnen???
Det är så mycket som avgör hur just mitt liv ska bli.

Oavsett bildar alla dagar just livet. 
Och det är bara jag som kan påverka mitt eget liv.
Ingen annan kan göra det.
Göra det så bra o positivt man bara kan, oavsett vad som händer.
Ingen kan ta tiden eller livet ifrån mig.
Det är helt o hållet mitt eget.

Husan

onsdag 15 januari 2020

Saknad.


Hundarna i denna familj är inte normala.
Ser ni den där lilla Skräphögen ner till vänster vid grinden??


Ja just...där är hon. Försöker med alla medel ta sig in i rummet brevid ...nämligen köket.
Såhär kan hon ligga lika länge som jag visstas där.
När hon kom till oss som en liten SMULHÖG kunde hon faktiskt krypa under. O det kunde hon tills för någon månad sedan.
Men nu, nu har hon vuxit till en Skräphög...men ger sig inte för det. 


Idag har det vart en dag där jag saknat min älskade mormor något enormt.
Hon var min trygghet. Den vuxna som oavsett vad jag gjorde, älskade just mig för den jag var. Hon visade sin stolthet över mig. Hon var min räddning många gånger när pappa var hård och ond. 

Vi bodde nästan grannar en lång tid i min barndom. Vilket gjorde att jag ofta kunde gå till henne ist för hem, där pappa fanns...oftast onykter.

Jag har även bott hos min mormor i några år. Min familj bodde 10 mil bort. Jag var den som enklast kunde bo där utav oss barn när mamma inte orka med oss alla. Jag var inte yngst o jag gick just då inte i skolan. 

Så på så vis har det funnit tid i min barndom som vart ljus. O det är min älakade mormors förtjänst.

Idag är det 19 år sedan hon dog. Jag fick Lillkillen i början på Mars och i slutet på Mars, samma år, gick hon bort.
Oavsett hur många år det går så är saknaden precis lika stor.

Idag tände jag ett ljus för henne. Ett ljus,  som omges av vi 5 i min lilla familj. En sten för var familjemedlem. 
En ängel för mormor.
Och en massa RÅSA hjärtan för kärlek, omtanke och respekt.

Mormor, du är enormt saknad.


Husan





tisdag 14 januari 2020

Ett väntrum m Prinsessan


Fick äran att följa med Prinsessan på läkarbesök idag. 
Tänk alla de gånger jag inte hade något val. Alla de gånger jag vackert fick följa med in o föra hennes talan. 
Alla de gånger jag fick be om en annan läkare för att de inte lyssnat på Prinsessans önskan om kvinlig.

Idag fick jag sitta i väntrummet (var ett tag sedan jag besökte ett sådant nu) o vara stödet hon igt inte behövde. 
Men jag kände mig riktigt varm över att hon ville ha med just mig. 


Besöket gick strålande. 
Prinsessan mår bra o har gjort det hela tiden. 
En ren rutinkontroll med andra ord .

Kvällen har jag spenderat helt o hållet i min RÅSA fåtölj. 
Tog t.o.m en liten tupplur utan att jag tillåtit det.
För ack så trött jag är.

Husan 

måndag 13 januari 2020

En dag med både måsten o en hel del funderingar. 🤔

Idag blev det en sådandär dag som bara måste infinna sig med jämna mellanrum. 
STÄDDAG

Inte kul någonstans ...jo, möjligen när allt är klart.

Julen försvann från nedervåningen. Allt utom alla ljuskällor i fönstren. De får lysa januari ut.
Det är ju bäcksvart här, så lite lyse gör de gråa dagarna lite mer trivsamma.

Nu är det RÅSA tillbaka i vardsgsrummet. 
ÄNTLIGEN.
Gubben tycker något helt annat om det.
🙉🙈

Vid middagsbordet diskuterades det om vi kanske borde införa en vegetarisk middag i veckan. 

Vi äter ganska mycket kött eftersom Gubben jagar o släpar hem en hel del av den varan.
Köttet kan knappast bli mer ekologiskt iof. O vi köper väldigt sällan kött i affären.  
Fisk finns det en hel del i frysen med. Men det äter bara jag i Lillkillen...tyvärr.
Kyckling är det vi köper o tillreder mest...av köpekött alltså.
En vegetarisk dag, den diskutionen är inte klar. 
Vara eller icke vara.
Återstår att se.

Efter maten, som jag förövrigt fick i mig, spendera vi framför Tv:n
Allesammans...utom Lillkillen
Men djuren o vi var där.

Igt var det inget på Tv:n som lockade oss. 
Men ändå sitter man där o sappar.
Kollar 4 min på en kanal, tills man inser att det inte är intresant. Byter kanal o där är det reklam. Sitter o väntar tills den är över...då inser man att programmet har vi redan kollat på.
Då testar man en kanal som man oftast inte ser på...o inser ganska snart varför.
Till slut kollar man alla play kanaler o trycker fram något som Farmen, Mästerkocken eller Renées Brygga.
Lika intelligensbefriande allesammans. 
De är igt inte dåliga de programmen. Men man kan faktiskt både gå på toa o koka kaffe. När man sedan är tillbaka framför Tv:n har man ändå inte missat något väsentligt. 
Jag vet, det finns tv-tablå appar o tidningar.
Men nedsjuken i soffa/fåtöljen ids man inte kolla utbudet. Sträcka sig efter mobilen känns som "överkurs" efter en hel dags göromål.
🙄

VARFÖR kollar man alltid på tv när man igt kunnat spelat ett spel, läst en bok eller helt enkelt spenderat tiden med att prata med varandra???
Nä, bot o bättring här TACK.


Idag har funderingarna vart...
- När kan/orkar jag ställa mig på gåbandet igen??
Vill ju gärna starta upp det omedelbart.
Tyvärr känner jag att bara gå upp för trappen är tillräkligt. 
Flåsar o frustar.
Mattheten har inte lämnat min kropp än...tyvärr.
Får fundera på simning. Det verkligen älskar jag.
O ligga i vattnet o leka sjöstjärna. Gärna sent på kvällarna i en sjö mitt i skogen
 O så ligga där, flyta o kolla på himlens alla stjärnor.
Det är livskvalitet för mig.

Gubben står på land o skriker om jag flyter för långt ut. Då får jag simma innåt o börja om. 
Den stackaren är en äkta badkruka. 
Lika mycket som jag älskar att vara i vattnet, lika mycket hatar han det.
O kan ni tänka, vi har fått ett barn av var sort.
Lillkillen är som Gubben o Prinsessan som jag.
Märkligt hur det kan bli.

Alla vi fyra som flugfiskar, har även gått INSEKTSLÄRA.
En kurs i vad för kryp det finns i o på sjön.
Kursen går man för att lära sig binda flugor efter vad för insekter det finns i just den sjön man tänkt fiska i.

Efter den kursen vägrar Lillkillen att bada i något annat än i en Pool.
För i sjön finns allt från små, små kryp till "miniailiens"
I mikroskop ser de ut som om de skulle kunna bita av halva foten på en.
Men vi vet ju alla,  att det är ganska ofarligt att bada i sjöar.
Vi vuxna ivf. 
O de som inte gått kursen.
😅

Morgondagen. 
Ja...det får tiden utvisa.

Husan




lördag 11 januari 2020

En rikrigt rolig dag med 2 av ungdomarna.


Min lilla Skräphög o ja. Hon sitter ofta på axeln som en papegoja. 
Vill mysa o bara vara nära. 
Rena mysgrisen.
Pärtan...hon njuter hon med...när Skräphögen inte är för nära.


Råsa, katth-elv.. 
Hon går runt o enbart skriker. Skriker efter en pojkvän..som inte ens finns. 
Hon är ganska stor den där Fluffbollen. 
O jobbig just nu. 
Går att jämföra med en tonårsdotter med mens.
🙊🙈😅


Kvällen var planerad av killarna. 
Lillkillen o Axel.

Bowling banan var bokad o så börja tävlingen.
Sisten skulle få betala maten.




Vem tror ni fick betala???
Jo ja.

Idag fick man välja PRECIS vad man ville på menyn.


Så ÄNTLIGEN fick Lillkillen sin plankstek. Som han tjatat.
På en gång jag frågat vad han vill ha för mat, oavsett dag, har han svarat just plankstek.


Gubben tog likadant. Plankstek är något vi gillar allesammans.


Axel tog pizza...m pommes på.
Detta sätt att äta pizza har jag aldrig förstått mig på. Tur att jag inte behöver äta det.
🙄


Sj beställde jag 2 förrätter. Äter ff som en myra. 
Så två förrätter kändes lagom.
Vilket det inte var. Hade räckt med en halv. 
Resterande fick de andra 3 äta upp.

Nu tycker jag detta med mat är jobbigt.  Jag vill ha MAAAAT. Mat med smak.  Varm mat. Stekt köttbit. Rotmos. Lutfisk.
Vad som helst...bara det är ordentlig mat.
🥴


Efterrätten intogs på MC.
Glass åt alla...även åt mig.
💪


En helt galet rolig o mysig eftermiddag/ kväll med 3 av mina killar.
Vi är rörande överens att denna kväll skall kopieras o göras igen...snarast.
Vi hoppas på att hela Axels familj vill följa med nästa gång. Vore riktigt roligt.
Andersson mot Lundström.


Nu tar vi o somnar med ett leende på läpparna o ser fram emot morgondagen där det inte finns något planerat alls.

Husan❤

Möte med älskade Slappartanten.


Har fått problem med att sova. Ligger vaken till 3-4 innan ögonen far igen. 
Varför vet jag inte riktigt. 
Detta leder till att jag sover till 10-11 dagen därpå. 
Det är allt annat än acceptabelt för mig.
Älskar ju tidiga mornar med min ensamhet.
När ska jag nu få till min dagliga dos med ensamtid??
Något förslag?
Någon form av medecin är uteslutet. Jag jobbar på att pillren skall minskas, inte ökas i antal nämligen.

Idag var det ÄNTLIGEN dax för möte med slappartanten. Mötesplatsen var den vanliga.
Badhuset o relaxavdelningen.


Som vi längtat.
O såå underbart, för både kropp o själ.
Hela kroppen är nu genomvarm o känns otroligt mjuk.



Innan jag åkte fick jag på mig de nya jeansen jag köpt. Ovanligt men förvånansvärt skönt.
2 storlekar mindre o t.o.m inom modärna ramen.
😳
Har jag nog inte lyckats med sedan 25-årsåldern.
😅

Idag har tankarna vart i lättnadens tecken. 
Trycket över bröstet är borta o den underliggande stressen är som bortblåst.
Otroligt skönt.

Undra hur hans tankar går? 
Ångest eller förlåtande, det har hans tankar aldrig vandrat.
Han vet nog inte vad de betyder än gång.

Dagen har t.o.m vart solig. Mer passande än någonsin.
Så ljuvligt att äntligen få lite ljusglimtar.
Kändes lite vårlikt vid en av hundpromenaderna.

Men jag önskar mig snö o 7 minusgrader, innan våren tar vid.
Vill åka skidor o vetskap om att alla barn ska ha möjlighet att få åka pulka o göra snögubbar.
Men söndagen efter sportlovet får gärna talgoxar börja med sitt kvittrande vårsång, snödroppar visa små gröna blad och takdroppet från takens smältande istappar ljuda.
Då får våren komma.

Husan




fredag 10 januari 2020

Numer har jag ingen pappa. Endast på papper....inget mer.


Detta är två av mina alla tatueringar.
Den övre bilden står för min familj. Alltså lilla hjärtat (som är grå) längst till höger står för Storkillen.  Mellan hjärtat (som är lila) står för Prinsessan och det till lilla till vänster (gröna) står för Lillkillen. 
Till vänster är det ett blått hjärta (Gubben) o det röda är JAG. 
Detta bildar HELA min familj.


Idag kom en dag jag hade hoppats på att jag aldrig skulle behöva uppleva. 
Jag hade en sak här hemma, som säkert legat här i över 10 år, som jag absolut INTE ville ha kvar efter det där "skriksamtalet" för några dagar sedan. Saken har legat här utan att jag igt inte riktigt vetat vem den tillhör.
Jag har prövat att bli av med den på flera sätt, men det har inte fungerat på det viset jag vill.

Saken tillhör min pappa. 
Mitt beslut, till sist, var helt enkelt att åka in till honom o lämna tillbaka den. 
Något jag absolut INTE ville igt.
Jag vill ju inte ens veta av honom.
Prinsessan körde mig in o följe även in mig till honom. 
Jag var kort o rak. Tala om att jag ville lämna tillbaka den. Han fråga om anledningen.
Jag svara att det fanns flera. 
Mer sa jag inte.

Vi var där i max 2 minuter.
Under dessa 2 minuter flög minnen o bilder genom huvudet. 
Gånger han dragit mig ner för trappen för att jag gick upp med skitiga fötter. När han precis innan bad mig gå upp.
Gånger han gapa på mig för smörkniven inte stod upp i smörbyttan. 
Alla dessa gånger jag fick stryk utan att veta varför.
Alla dessa gånger han gav mig utegångsförbud för att jag, exempelvis, valt fel pojkvän....för pojkvännen hade en alkoliserad förälder. 
😳
Vad var o är han då???
Totalt nedsupen.
O mycket, mycket mer som han gjort men är för hemskt att berätta om.

Som barn, kanske 6-7 år, fick jag lära mig att blanda grogg till honom. Sprit upp till en viss rand på glaset o resterande apelsinsaft.
Han ides inte att resa på sig för att göra det sj.
(I mitt eget hem, har det ALDRIG kommit in någon apelsinsaft. Så mycket avskyr jag det)


Det bara flög förbi och hatet bara koka i mig. 
När vi gick blev han precis så i sätter som jag upplevde honom som barn. 
Arrogant. Översittare. Oberörd. 
Kall. Hård.....
Hade han kunnat stå på benen hade han nog slagit till mig igen. 
Synd för honom att mitt psyke är starkare o renare än hans.
Skulle aldrig sjunka ner i hans nivå o ge tillbaka. 
ALDRIG 
Så smutsig kommer jag aldrig bli.
Och jag är inte rädd för honom. Jag har ett rent hat mot honom. 
Det han har gjort har förföljt mig hela mitt vuxna liv. 
O ja, som barn, trodde att min barndom var helt normal. 
FYFAN.

Mitt sätt att ge igen är just psyket. 
Han vågar inte.
Han vet innerstinne att han ALDRIG kommer kunna bryta ner mig igen.

Det var ganska skönt att se honom i kallsonger, syrgasmask o sjukhusskjorta. 
Kroppen var helt utsliten o hela han var bara en skepnad av vad han har varit.
Spriten tar hårt...på många sätt.

När vi var ute ur rummet bröt jag ihop.
Prinsessan tog hand om mig. Lyfte mig till en stol o bara krama mig.
Lättnaden var så stor. Luften försvann liksom. Insikten o lättnaden över att ALDRIG mer behöva möta eller se honom igen var enorm.
Jag har numer ingen pappa. 

Efter detta möte har jag ett kvar som kommer kännas märkligt. 
Sedan är det slut på allt plågande från min bardom. Slut på förudmjukelse. Slut på anklagelser.  Och, framför allt, slut på skylldigheter. 

Nu tänker jag leva mitt liv med min egen fina familj. 

Tack mina fina barn och man för all stöttnig och förståelse när det gäller min bardom. Och framförallt stöttningen när det gäller min forna pappa.
TACK


Må solen skina på ER oxå

Må solen skina på ER oxå
Välkommen tillbaka